Nu till problemet vi har just nu.
Ensamträningen.
Oj oj oj oj... Vi har läst, surfat och tittat på Caesar.
Vi provat att stänga sovrumsdörren - öppna - stänga - vänta - lyssna - öppna - ge belöning, gå ut med soporna, gå till tvättstugan, gå och handla
Och vi trodde vi gjorde framsteg. Vi gick upp tidigt motionerade honom hela dan, sprang i skogen och lekte i hundgården. Lät honom spåra efter frollic och leka med bollen.
Vi hundsäkrade lägenheten och gick.
När vi kom tillbaka verkade det ha gått rätt bra. Han blev självklart jättepipig när vi kom hem men han hade inte tuggat så mycket på allt. Han älskar att sitta i köksfönstret och titta ut så nu är orkidéerna ett minne blott men ändå. Vi fortsatte på samma femma och fortsatte träna honom när vi inte jobbade. Allt verkade gå bättre och bättre. Fram tills igår.
Igår åkte vi iväg på kvällen båda två för att ta en drink med en killkompis som återvänt från Sydney. Allt var frid och fröjd, vi litade på att det skulle gå bra. Sen sms:ar Bianka i porten bredvid och säger att han är hysterisk. Sy vi åker hem ganska förbryllade, oroliga och irriterade på varandra. Pinsamt.
Jag som trodde det gick så bra. jag som trodde vi gjorde framsteg. stackars grannar och stackars stackars marley. När jag öppnade dörren hade han vänt upp och ner på hela lägenheten. drabbats av total panik.
Har bett några bekanta som alla är hundägare att komma hit och ge oss lite tips. titta på hur vi gör och kanske hitta vad vi gör fel. Få lite stöd. Jag blir så orolig. Vill inte att han ska må dåligt men kan samtidigt inte vara hemma hela tiden varje dag.
Nu ska jag bara be om ursäkt till alla stackars grannar. Sen söndagkväll liksom. kul.
Har du tips? Snälla kommentera!
Hej Nathalie!
SvaraRaderaKikade in i din blogg också när jag ändå var i farten ;)
Ett hett tips är att ta det i små små steg. Vår tjej, nu 7 månader, har precis klarat sitt första "mandomsprov" - att vara ensam i 2 timmar. Det gick kanon! Men...
Då har hon endast varit ensam ett par sekunder de första veckorna, upp till 5 minuter några veckor, 10-15 minuter några veckor, 30 minuter några veckor och nu senaste veckorna i ca 45 minuter till en timme. Sakta sakta alltså.
Jag vet att det är jättesvårt till en början, och ganska förvirrande och irriterande.
Jag sätter upp kompostgaller till sovrummet så hon endast är där inne när hon är ensam, för det har hon redan kopplat till lugn och ro, där sover man!! Så hon får sitt ben, en stor skål vatten och teven är på (hon är inte van vid att det är knäpptyst hemma), sedan säger jag "nu går mamma till affären" eller likande, utan att förställa rösten, tittar henne absolut inte i ögonen utan går bara ut genom dörren.
De första gångerna panikade hon ett tag, gnällde och skällde, men det lade sig efter ett par minuter. Nu för tiden är hon knäpptyst.
Så det kommer att gå bra, bara ni tar det i små små steg.
Får jag däremot äran att ta hand om er lille kille vid tillfällen så kan jag givetvis träna honom i detta också, att jag lämnar honom med Zelda några minuter och kommer sedan in.
Ett annat hett tips är att inte bli superglad eller exhalterad när du kommer hem, det förstärker hans "stress" när ni kommer hem. Han blir ju galet glad så klart, men förstärk inte detta för det kan också slå över och bli helt fel, utan gå in, säg hej, var helt neutral och gör det ni brukar göra när ni är hemma, t.ex. sätta på teven, lägga in varor i kylen eller liknande, när han lugnat sig så kan ni gå fram och gosa med honom.
Nu har ju jag haft det väldigt lätt för mig och kunnat utnyttja tiden i ensamträningen, jag har nämligen varit hemma med tjejen hela sommaren.
Men, ni kommer att klara det här! Det tar tid, men det kommer att gå till slut ska ni se :) Han växer också med uppgiften.
Men hetaste tipset är kompostgaller och minimera hans yta när han är ensam, de kan stressa över de stora ytorna som de måste "vakta" också, och ge honom gärna en uppgift, jag brukar "gömma" en godsak under t.ex. täcken när jag går så hon håller sig sysselsatt de första "kritiska" minuterna.
Hälsningar Nicolina (från grannar.se)